Jag har ont i ryggen ock kan inte se en bebis utan att tänka "jag vill också ha en sån där". Tanken skrämmer mig, är jag på väg ut ur ungdomens jävlighet och in i vuxenlivet? Sista tentan är skriven och klarad (se tidigare inlägg) och efter sommaren kommer jag förmodligen få mitt första jobb som jur. kand. Vad händer när studietiden är över? Är det bara krav_räkningar_stress_ångest_dåligt samvete_söndagsstek_antirynkkräm_pensionssparande tills graven väntar? Jag vet inte om jag är redo.
Det märkliga är att jag alltid drömt och längtat efter vuxenlivet. Känslorna är samlade och man känner sig hyfsat förnuftig och sansad. En "toppenkväll" är att sitta hemma med tända ljus, en bra dramafilm, ett gott rödvin/starkt kaffe och en bit mörk choklad. Eller laga mat tillsammans med sina vänner. Shit, jag är en medelålders tant! Men nu när dörren är öppen vet jag inte om jag vågar ta klivet in. Vad hände med volontärresan till ett fattigt barnhem i Afrika som jag alltid velat utföra? Vad hände med "vi dansar hela natten och skiter i att morgondagen blir kass"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar