Mina kollegor på praktiken har börjat skämta om min dialekt, det är ofta ett tecken på att någon känner sig skapligt bekväm i mitt sällskap. Kollegorna väljer å sin sida att bräka som klassiska stockholmsfår. Inget fel med det, så länge man inte bor utanför Stockholm...
Dialekter skvallrar om ursprung och ger i varje fall för mig en ganska hemtrevlig känsla. Jag ska aldrig slipa bort min småländska. Jag ska säga mina r [tystnad] tills jag ligger nerskottad bredvid Greta Garbo!
På vägen dit finns det emellertid ett flertal tänkbara komplikationer. Jag citerar;
"Eftersom du pratar småländska och Blondie skånska kommer man behöva en tolk för att förstå vad era barn säger!"
Tur att tolkjouren Stockholm har rabatt på tolktid över 60 min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar