Ett sista krafttag sen har jag semester, kära läsare! Det här blir min sista jobbvecka. Därefter sitter jag på ett plan till Island. Pappa tycker jag ska köpa en liten minivulkan till honom men vi får väl se. Tänker inte köpa en burk aska från den där vulkanen som sabbade flygtrafiken i varje fall.
Just nu känns det som jag faktiskt lever igen. I nuet. En befriande känsla, snudd på lycka. Jag är inte särskilt rolig längre. (tvekar i för sig på om jag var annat än tragikomisk tidigare) Mitt gamla, bittra, negativa jag håller på att suddas ut mer och mer men studsar stundtals tillbaka. Jag vill kräkas på den glättiga, blåögda optimisten jag håller på att förvandlas till. Jag är dock gladare igen och trivs väldigt bra ned min livssituation. Det känns som tiden bara flugit förbi. Plötsligt har jag varit tillsammans med min pojkvän i över ett år och vi har fortfarande inte lyckats bråka. Par-Katja är stundtals riktigt jävla tråkig. Förlåt för det. Men par-Katja är ganska lycklig och mår bra. Jag tror typ inte jag mått så här bra sedan början av 2000-talet, haha!
Jag gråter mig inte till sömns längre. Jag byter inte kanal när jag ser kyssscener på tv. Jag ler.
Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar