Min vän och kursare C har i dagarna lyckats tappa bort sin exklusiva bollsjal. Igår gick vi till universitetets vaktmästeri för att se om den blivit upphittad.
Vaktis, en hummande 50+:are och stammis på ullared, slängde fram en smutisg kvarglömdlåda med mössor, halsdukar och tröjor på expeditionens bänk. C röjde förgäves bland kläderna med en skeptisk min och kunde till slut inte hålla sin besvikelse inom sig.
C: *bestört* Min sjaaal!! Åh, nej! Neeeej! Jag har letat överallt efter den! Johan var till och med uppe på vinden och tittade. Igår var jag ledsen hela kvällen för att jag inte kunde hitta den!
Vaktis: vadå, för en sjal?
C: *upprörd* JA, DEN VAR FAKTISKT MIN FAVORIT OCH DEN GÅR INTE ATT FÅ TAG PÅ LÄNGRE!!!
Vaktis: *försiktigt* Eh... titta inte på mig?
Med en blick av avsmak vände C på klacken och stormade ut med mig och N fnissande hack i häl. Jag älskar helt obefogad projicering.
2 kommentarer:
HAHAHA min bollsjal!! fortfarande inte hittad.oändligt saknad. man kunde tycka att vaktisar skulle ha mer medkänsla kring jul men nej!
Stackars lilla C... ;)
Skicka en kommentar